att ta en risk varje dag

En risk varje dag?!
Är det att träna sig i att utvidga sin komfortzon med en lite risk varje dag? Att ifrågasätta sina förutfattade meningar kring i hur man borde vara, vad man borde göra, vad som anses vara rätt eller vilka färdigheter som anses önskvärda, både från dig själv och från allmänheten.

Är det så det är? Eller är det bara en rappakalja, eller känns det som något skrivet av en sekt? Kanske inget av det utan bara något som jag kom och tänka på medan jag satt och tog en kaffe på verandan. Visst är det så att det är bra med risker och vi behöver tänja på våra ”gummiband” för att gå vidare och växa. Är det sant att ju mer vi möter våra rädslor ju tryggare blir vi…låter märkligt. Men kom ihåg att du är inte ensam om att ängslas.

https://i0.wp.com/micahs.se/files/2013/05/tankar.jpg

älskade änglar

I allt som pågår runt om mig finner jag att änglarna som på något sätt är en trygghet, denna låt text är så otroligt vacker.

Spend all your time waiting
For that second chance,
For a break that would make it okay.

There’s always some reason
To feel not good enough,
And it’s hard, at the end of the day.

I need some distraction,
Oh, beautiful release.
Memories seep from my veins.

Let me be empty,
Oh, and weightless, and maybe
I’ll find some peace tonight.

In the arms of the angel,
Fly away from here,
From this dark, cold hotel room,
And the endlessness that you fear.
You are pulled from the wreckage,
Of your silent reverie.
You’re in the arms of the angel,
May you find some comfort here.

So tired of the straight line,
And everywhere you turn,
There’s vultures and thieves at your back.

The storm keeps on twisting.
Keep on building the lies
That you make up for all that you lack.

It don’t make no difference,
Escape one last time.
It’s easier to believe in this sweet madness,
Oh, this glorious sadness,
That brings me to my knees.

You’re in the arms of the angel,
May you find some comfort here.
https://tjejenplandet.files.wordpress.com/2013/11/a1487-ymsec3a4nglar001.jpg

 

 

 

 

att inte bry mig

Att inte bry om mig själv är det lättaste av allt, att såra mig själv är det lättaste av allt, att inte god ta ett -förlåt till mig själv är det lättaste av allt…..

Men att bry mig om alla andra är bland det lättaste som finns, att göra saker för andra, att säga till dom att de är bra, att be om förlåt till andra är också något som man gör. Men även att ”råka” såra någon annan fast man ibland inte ser att man gör det är både lätt,svårt och hemskt. Att utsätta andra för saker som man inte vill, att göra fel och sedan be om förlåt men ramla igen….räknas det som att man inte bryr sig? Jag tror att jag här måste säga Nej, jag bryr mig trots min fel & mina många brister. -låter det dumt, Ja men det är så det är. En del förstår en del kommer aldrig att göra det, en del kommer att finns kvar andra kommer inte att göra det. Men att ta klivet att se bilden för sig själv behöver inte vara dåligt utan ett steg på rätt väg -om det nu finns en sådan…

Någonstans där ute så finns det allt -vi får bara en del av det, ibland får vissa mer men kanske av en orsak, vi måste hela tiden jobba och förstå annars så står vi där och undrar varför alla andra har det och inte en själv.

Ord...

Ord…

Är detta bara ord eller finns det en innerbörd trots att vi inte alltid gör det rätta, jag brukar säga det till andra men frågan är om det också gäller en själv? Jag hoppas det även om det är svårt.

1 oktober

Sitter och funderar lite över livet, om hur, varför och så vidare. Låter kanske helt onödigt men ibland så är det lite skönt att låta tankarna flyga. Det som varit kommer jag aldrig kunna ändra på, däremot det som ligger framför mig kan påverka och göra aktiva val. Val som kanske inte alltid är så lätta men behövs för att gå vidare. Ibland gör vi fel val, det ingår i att vara människa, alla gör fel och vi måste göra nya val för att komma rätt.

https://i1.wp.com/cdn.publishme.se/cdn/2/259576/images/2010/val_107980758.jpg

Lägger tankarna åt sidan en stund och sätter igång med måndag nu. Måste ha en del klart till onsdag men kommer inte riktigt igång då jag sov dåligt natten till idag, hoppas på att kaffet kan hjälpa mig denna morgon. Kan ju inte låta en ny fräsch måndag samt vecka & månad bli fel start på bara för en natt.
God morgon på er & ha en fantastisk dag.

massa ord & tankar, igen

De finns de som ser andra med andra ögon, människor som ser mindre till det yttre och mer till det inre, till hjärtat.

I ett samhälle som vårt, där utseende och prestation värderas högt är det skönt att veta att det trots allt finns de som ser annat hos människan, som värderar annorlunda. De är inte de som syns & höres mest som betyder mest eller är mest värda utan de andra som står bredvid tillsammans med de som ser dom och ser förbi bakom fasader och rakt in i våra hjärtan  bara för att den är, den personen.

Vi irrar omkring, rastlösa, rotlösa och ibland glömmer vi bort vilka vi är då livet bara rusar förbi och vi vet inte alltid vart vi är på väg och vi kan lätt gå vilse. Men när vi vet vilka vi är och känner oss trygga känner vi oss inte längre hotade av något eller någon men innan vi kommer dit kan vägen både vara lång och krokig. Jag tror att vi alla har en evighetslängtan inbyggd vilken driver oss att söka mål & meningen där vi är .

Om vi verkligen tror att livet är en dans på rosor så tror vi fel, eller rättare sagt jag tror/vet att så inte är fallet. Visst, det är så många underbara stunder, tider, perioder i våra liv som kan vara så. Men det finns också de stunder som är svåra och de är de som tyvärr tar mycket mera kraft från oss än vad vi önskar. Det kan vara relationer, sjukdomar, arbete eller andra saker som händer runt om oss. Och det är inte alltid vi kommer att finna det vi längtar efter, eller söker efter.

Utan det vi söker efter kan bli omvärderat på vägen, kanske sökte vi på fel ställe…det är väl här det gäller att ha orken och kraften att fortsätta. Här finns också så mycket rädsla hos oss människor. Kan det vara något bra, eller är det bara en nackdel? En rädsla kan vara om att inte lyckas, att bli sjuka, att inte räcka till, att göra bort oss. Alla dessa rädslor hindrar oss från att bli och vara det vi tänkt, jag tror att rädsla också kan vara något bra låter konstigt kanske men för att få igång oss själva att satsa lite extra och kunna besegra då behöver vi lite rädsla men bara några droppar tack.

Som vanligt en massa ord och bokstäver i en hög, lägger ner dom i lådan igen…

så många känslor

Jag vet verkligen inte hur jag ska hantera mina känslor eller om de bara spökar med mig eller om de är så verkliga som jag känner dom. Det jag vet är att jag innerst inne är så ledsen.

Jag vet också att jag är grymt bra på att dölja det för de som jag vill dölja det för, medan jag för andra inte kan göra det då de ser rakt igenom mig. Och kanske är det så att man vill att en del ska se, för att de ska fråga eller kanske rent av förstå att de gjort en ledsen. Ibland så hjälper inte ens det. Utan man måste till slut själv göra klart med ens känslor, vilket i sig kan var en resa.

Ibland vore det mycket bättre att bara vara, släppa lite av allt det som stör mig och kanske bara ta stunden som den kommer och även allt annat som händer runt omkring mig, kommer jag må bättre av det? Jag vet verkligen inte…
Jag vet ju att man ska älska sig själv, att man är värdefull så som man är och jag kan ibland tycka att jag gör det. Men med de känslor som spökar runt om mig så tycker jag inte om mig själv för tillfället.

Jag har funderingar på hur mitt liv ska vara, hur jag vill att det ska vara och hur jag vill att det ska fortsätta. Men för tillfället är det bara drömmar & funderingar ingen verklighet.
https://i0.wp.com/4.bp.blogspot.com/_QnESi9Fckww/TFRPsWIMZRI/AAAAAAAAAbw/g1Z4bdaU3v0/s320/tnkarnalle-_21758308.gif

En dag kommer det kanske slå in eller så kommer de att ändras när jag är rätt i mina tankar och kanske kommer det då att bli bra. Går och lägger mig med min tankar och hoppas att natten kan ge mig lugn & ro. Sov gott vänner ♥

för många tankar

Jag har allt för många tankar att jag inte finner ro att skriva.
Tankar som äter upp mig från insidan, känner mig ledsen och utsatt. Besviken på människor omkring mig, visste ju egentligen att en del kunde vara elaka men så elaka…och sedan ha så höga tankar om sig själva och blanda in andra som gör att de inte vet vilket ben de ska stå på, små som stora.

Ja många frågetecken är det….undra om dessa människor vill ha uppmärksamhet eller om de själva verkligen tror på vad de säger.
Tyvärr är det nog hälften av varje.
https://i0.wp.com/nannam.blogg.se/images/2011/miranda-nalle-nsdukar_137659618.jpg

Dock börjar det bli mer än vad jag orkar har orkat, det måste göras något åt. Vi har alla våra fel & brister och till slut börjar man ju tro att det är okej att vara den som blir utsatt. Men hur ska jag göra, ska jag vara likadan tillbaka eller, ska jag gå vidare, ska jag prata med personen i fråga, ska jag be om hjälp? Just nu vet jag inte vilket, jag är bara så otroligt besviken på inblandade människor.